Efter att ha varit verksam inom purpurleraindustrin i mer än tio år får jag dagligen frågor från tekannaentusiaster, bland vilka "kan en purpurlera-tekanna brygga flera typer av te" är en av de vanligaste frågorna.
Idag kommer jag att diskutera detta ämne med er utifrån tre dimensioner: egenskaperna hos purpurlera, smaken av tesoppa och logiken bakom krukodling.
1. En kanna spelar ingen roll, två teer. "Det är inte en regel, det är en regel."
Många tekannaentusiaster tror att "en kanna, ett te" är en tradition från den äldre generationen, men bakom den ligger de fysiska egenskaperna hos lila lera – den dubbla porstrukturen. När den lila lerkrukan sintras vid hög temperatur krymper mineraler som kvarts och glimmer i jorden och bildar ett nätverk av sammankopplade "slutna porer" och "öppna porer". Denna struktur ger den både andningsförmåga och stark adsorption.
Till exempel använder en tekannaentusiast en tekanna för att först brygga oolongte, och brygger sedan pu-erh-te (med en tjock och lagrad arom) två dagar senare. Som ett resultat bär det bryggda pu-erh-teet alltid en antydan av oolongbeska, och orkidédoften från oolongte blandas med den dova smaken av pu-erh-te – detta beror på att porerna absorberar aromkomponenterna från det föregående teet, som överlagras med smaken av det nya teet, vilket gör att tesoppan blir "kaotisk" och oförmögen att uppfatta teets ursprungliga smak.
Kärnan i "en kanna spelar ingen roll för två teer" är att kannans porer bara absorberar smaken av samma typ av te, så att den bryggda tesoppan kan behålla färskhet och renhet.
2. Dolda fördelar: Odla en kruka med minnen
Förutom smaken av tesoppan är "en kanna, ett te" ännu viktigare för att odla en tekanna. Den "patina" som många tekannaentusiaster strävar efter är inte bara ansamlingen av tefläckar, utan ämnen som tepolyfenoler och aminosyror som tränger in i kannans kropp genom porerna och långsamt fälls ut vid användning, vilket skapar ett varmt och glansigt utseende.
Om samma te bryggs under en längre tid kommer dessa ämnen att fästa jämnt, och patinan blir mer enhetlig och texturerad:
- Kannan som används för att brygga svart te kommer gradvis att utveckla en varm röd patina, som utstrålar värmen från svart te;
- Kannan för att göra vitt te har en ljusgul patina, som är uppfriskande och ren, och återspeglar fräschören och fylligheten hos vitt te;
- Kannan som används för att brygga moget Pu-erh-te har en mörkbrun patina, vilket ger det en tung och lagrad teliknande konsistens.
Men om man blandar teerna kommer ämnena i olika teer att "slåss" i porerna, och patinan kommer att se slarvig ut, även med lokal svärtning och blomning, vilket kommer att slösa bort en bra kruka.
3. Det finns bara en tekanna med lila lera, ett sätt att byta te
Naturligtvis kan inte alla tekannaentusiaster uppnå "en tekanna, ett te". Om du bara har en tekanna och vill byta till ett annat te måste du följa stegen för att "öppna tekannan igen" för att helt ta bort eventuella kvarvarande smaker.
Här är en påminnelse: det rekommenderas inte att byta te ofta (till exempel att byta 2-3 sorter per vecka), även om kannan öppnas varje gång är spårrester i porerna svåra att helt ta bort, vilket kommer att påverka kannans adsorption på lång sikt.
Många tekanneentusiaster var först ivriga att brygga allt te i en kanna, men insåg gradvis att bra purpurlera, precis som te, kräver "hängivenhet". Genom att fokusera på att brygga en typ av te i en kanna kommer man med tiden att upptäcka att kannans andningsförmåga blir alltmer kompatibel med teets egenskaper – när man brygger lagrat te kan kannan bättre stimulera den lagrade aromen; när man brygger nytt te kan den också låsa in fräschör och fräschör.
Om förhållandena tillåter, varför inte para ihop varje vanligt konsumerat te med en kanna, långsamt odla och njuta av det, och du kommer att skörda mer värdefull njutning än tesoppa.
Publiceringstid: 23 oktober 2025